"Rap Sucks!"

Da sitter man har pa ett internetcafe i sjalvaste San Francisco.  Klockan ar strax 11 pa formiddagen och vi har varit har sedan i fredags. Ganska mycket intryck hittils, valdigt stora kontraster. Tittar man vanster sa susar 3-4 limos forbi, vander man och kollar hoger ligger det 3-4 hemlosa och tigger om pengar. For hemlosa finns det har, oerhort manga. Och manga andra galningar. Jag har redan hunnit se en hobo skandera "Raaaap suuucks!" 25 ganger och en annan "God hates fags! If it weren't for your mother you wouldn't be here!". Kul som fan.

Den forsta dagen var det lite halvproblematiskt med spraket, jobbigt att stalla om sig. Redan under flygresan kallade jag en kvinnlig flygvardinna for "Sir", och pa en restuarang sa bestallde jag ett "jass of gluice".

Sen igar, sa hande varldens ballaste ogonblick i mitt liv. Det kom en jordbavning. Centrumet var nagonstans i San Jose, 5.6 pa richterskalan, och SF ar nagra mil ifran, men det kandes. Huset skakade lite och TVn borjade fladdra. Haftigt varre.

Igar var vi och kollade pa Alcatraz, det var mycket mesigare an vad jag trodde, inte sa himla spektakulart faktiskt. Idag ska vi kolla in Huset-fullt huset och lite annat. For ovrigt, med tanke pa att dollarn ar sa svag, sa ar det skeeetbilligt har. Jag kopte ett par levi's jeans for ca 300 spann. Nice.

Over and out.

HA!

image5
San Fuckin Fran

image6
Chinatown


guura

Jag kan fanimej snart Wonderwall. Respekt till mig! Det låter till och med nästan bra nu :)

Såhär går den, om ni inte har hört den förut.


You've got the wrong dude!

Var någon herre från något hotell Nyneshamn, eller något liknande, som ringde till mig och sade att det var en Carl Clarin som hade bokat rum där. Men vad jag visste så hade jag inte bokat rum, och dessutom är Carl mitt andranamn, så jag fick vidarebefodra till de övriga 5 med Carl Clarin som namn i sverige.

Det är inte lätt när det blir fel.

Fantastiskt

Det är egentligen fantastiskt hur social och sjukt trevlig man blir när man får lite alkoholhaltig dryck i sig, efter någon öl eller två så kan man snacka med folk som man aldrig sett förut eller pratat med för den delen. Och det är jävligt positivt. Samtidigt är det också ganska negativt då det bevisar att man behöver bli full för att kunna prata med folk...

... fast det är nog så vi är, vi ursvenskar (specielt norrlänningar) är så sjukt blyga och asociala, eller är det bara jag som känner så? Jag och Robert (robin) skulle köpa lite mat idag, så vi stack till Fast food city för att köpa lite snabbmat. Killen i kassan var invandrare (första eller andra generationen, det vette fan) och han var så sjukt skön och trevlig och social. Han behövde inte någon fjantig öl för att kunna våga att ta kontakt, och det klickade direkt. Det började med att han gav mig rabatt för att jag jobbade på aditro, sen höll han kvar oss i 25 min och sade en massa sköna (och sanna) saker till oss. Han bara babblade och babblade osv, men det var så himla bra, för han var skön, han sa saker som jag aldrig skulle kunna säga till någon främling. Det slutade med att min lunch var blev 15 min istället för 30, men det var det värt. Fan vad skön han var. Huvva.



Vinner inte Daniel Karlsson Idol 2007 så vet jag inte vad jag gör. Han är min favorit just nu, och då är jag inte någon som tittar på idol över huvud taget. Men jag har blivit helt såld på killen. Det började med att han sjöng The Scientist. Det räckte.


Jag har köpt massa skivor. Baaara Coldplay. Parachutes. A Rush Of Blood To the Head. X/Y. Live 2003. Och Coldplay: Phenomenon (någon dokumentär)..... också actionfilmen 300.




Nu vet jag faktiskt inte om jag har något mer vettigt att skriva. Så jag säger såhär. Lyssna på Coldplay, lyssna på Jeff Buckley, och besök Fast Food City för en lektion i hur man lever. HEJ!


You fucking mutherfucker! You fucking peice of shit!

http://www.collegehumor.com/video:1756342

Fiiiuyooohooh lalalaaala

Det finns vissa saker i livet som är rätt så självklara. Skaffa fru och barn eller ett roligt, spännande yrke som man blir framgångsrik inom. Men då måste man ha bortsett från en självklar sak, som alla (som har möjlighet) bör göra. Vadå jocke, vadå? Berätta?

Jo, förstår ni, det alla bör göra minst en gång i livet är att besöka New York City. Jo för fan förstår ni, staden som aldrig sovar, stadernas stad, the big apple, eller jordens huvudstad om man så vill. Kärt barn har många namn. Just nu befinner sig mina forna klasskamrater Simpa och Pelle i denna stad och glassar. Herr Gunnholt sa i sin blogg att dom hade käkat sliskig pizza i little italy och åkt taxi med chaufförer som uttryckte visa kvädesord mot folk.

Det är så grymt, ballt, fränt, coolt och man skulle kunna trycka fram 25 superlativer till. Och jag är avundsjuk. Men det borde jag ju inte vara, eftersom jag om 20 dagar sitter på ett flygplan till USAs västkust, nämligen San Fransisco. Men ändå, New York... dit ska jag åka någon gång.

Nu mamma (hon läser den här bloggen) ska du inte tro att jag är missnöjd med SF. Aaaaabsolut inte, jag är så mycket tvärtom man kan vara, oerhört tacksam till att jag får följa med på den här resan. Vi ska besöka Alcatraz, spana in Golden Gate-bron och traska igenom Chinatown. Fan vad underbart. Jag planerar och göra en liten Prison Break-film från alcatraz.. kan bli kul. Gäller dock att jag köper en kamera först.

Nattens låt får bli Doves - Words

Hej!

Larrys

Robert (robin) tyckte det lät som en bra idé att bege sig till O'learys ikväll och se på fotboll. Det tyckte jag och Johan också. Jag och johan försvinner in till staden och jag ringer robin för att se var dom är. "Vi är på O'learys, men det är 21 idag, men vi kom in ändå, om vi tog det lugnt". Shit shit, hur sa det bli med vår fotbollskväll nu? Aja, vi traskade in på Larrys och satt därnere med lite spänning och undran om dom skulle skicka ut oss. Inget hände, och efter ett tag börjar folk från vårt sällskap beställa öl osv, så jag tänkte "jaha, vafan?!". Går upp, beställer en öl, och killen frågar inte ens om legg. 21 år? Jo tjena. Hycklare hela bunten.

Hej!