clarence

Satt och kikade litegrann på aftonbladets rapportering från nattklubbslivet i båstad under tennisveckan. Lite sådär halvkul läsning men inget märkvärdigt, om det inte vore för Ulf Ekberg. I mitten av texten berättar att han har hyrt 5 villor som han hade tänkt ha partaj i, lite sådär. Och det fick mig att tänka till, Ulf Ekberg nämns ju alltid när det gäller kalas, vare det sig är i St. Tropez eller på Sturehof. Och frågan som jag ställde till mig själv var; hur fan har han råd med allt? Visst, han har var ganska framgångsrik med Äjs of Bäjs under 90-talet, men så what? Jobbar han ens? Det fick mig att undersöka.


Det visade sig att Äjs of Bäjs inte var "ganska" framgångsrika. De var förjävla framgångsrika. Deras debutalbum sålde i 23 miljoner exemplar. Föruom Äjs har han även producerat massa skit och gjort film. Såklart grabben har pengar, jocke..

Han skänker dessutom en massa kosing varje år till diverse välgörenhet och har varit involverad i projekt med Rädda barnen. Kudos till Uffe.

Dock har ju solen sina mörka fläckar, och så även vår Ulf. På 80-talet spelade Ulf vit makt-musik i bandet "Commit Suicide" och han har även erkänt att han hängde med rassepack i sin ungdom. Men allt det är gammalt grol, vi förlåter dig Uffe. Du är hyvens.

Kan jag få min jävla skatteåterbäring någon gång..



Fan.

Det absolut roligaste jag har sett hittils den här månaden:




För övrigt så gjorde jag idag en alldeles förträffligt god måltid. Stekt kycklingfile, pasta, sallad, sås gjord på matlagningsgrädde och någon slags creme fraiche. Sjukt gott. Sjukt. Jag är i sanningens ord en mästare i köket.

Äckligt bra.

Coldplay ? Lost?

Det här var ju ändå så otroligt roligt.

Har du sett denna man?

Tragikomik är den bästa humorn. Har alltid varit och kommer alltid att förbli så:





Rubriken är ett citat från min jobbarkompis Stefan, som jag träffade på idag.

I like:

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article2562555.ab

Kent - Columbus

Kent är bra har jag märkt, som Coldplay, fast på svenska.
Och yran ska de besöka i sommar. Blir nog att titta dit.

Det kan inte vara lätt att heta Kennedy Bakircioglu, förutom att det är jävligt svårt att stava till. Har man Kennedys hjässa kan det inte vara lätt att leva:


Jag bögar mig med Per:

Fransmännen kan det här med schlager:





Den där ska in i ipoden

Vackert :

Ibland känns det som att man behöver relaxa lite grann efter ett tiotimmarspass (10 jävla timmar arbete.)




Ganska meningslös låt egentligen. Men Flight of the Conchords-killarna är roliga.

Coldplay - Violet Hill, från senaste albumet "Viva la Vida or Death and all his friends" som släpps 13 juni i sverige. :D

Det finns många norgeanekdoteratt berätta; Hur många det behövs för att skruva i lampa. Hur konstiga ut de ser ut i sina lusekoftor. Och inte minst, hur hurtiga de låter när de pratar.

Men idag skrevs historia mina vänner. Idag skapades den moderna norgehistorian. Och den skapades och grundlades av John Arne Riise, Liverpools norske vänsterback, som både skjuter hårt och gillar att skicka sexmms till norska fotomodeller. Skåda:



I den 4:e(!!!) tilläggsminuten i den första Champions League semifinalen mellan Liverpool och Chelsea, nickar Riise, som en norsk gud från himmeln, in bollen i eget mål, från cirka 2 meters avstånd. Ett tillsynes ofarligt inlägg slutar med katastrof. Ett katastrofalt självmål som kan få dyra konsekvenser för både Liverpool och Riise. Liverpool kan missa Champions League-finalen (det är det största som finns inom klubbfotboll. Tänk er vad ett nobelpris är för en fysiker. Fast gånger hundra. Dela sedan med två och ta gånger 4. Det vill säga, jävligt viktigt) och ha en rent pinsam säsong, med en fjärdeplats i Premier League. Riise får nog ta och packa resväskan, ta på sig lusekoftan och åka hem till norge och fiska upp olja från havet. Riise har nog till 100% gjort sitt i liverpool.

Men jag är inte ledsen. Chelsea är ju mitt lag.


Yours sincerely,
Joacim Clarin.

... va i helve..??